Vad är syftet och målet?

Fick en intressant kommentar från ”Kontakt” som fick mig att fundera och kanske förklara syftet och målet dels med bloggen men framför allt med min träning.

Bloggens Syfte
Att blogga om min träning är ett sätt att ha koll på hur jag känner i min träning. Hur det går, motgångar, medgångar m.m. Syftet med bloggen är rätt egoistiskt egentligen för jag vänder mig egentligen inte till er som läser den. Utan det är ett sätt för mig själv att ha en chans att kunna titta i backspeglen och se vad som har hänt över tiden. Positivt och negativt. Visst är det kul när andra läser och kommenterar och kanske tom kan jag sätta någon annans tankar i rullning. Men syftet är helt personligt! Trist va!?

Bloggens Mål
Idags läget är bloggens mål att skriva om min träning fram tills dess att shodan är uppnått. Vad som händer därefter med bloggen vet jag inte i dag. Kanske den dör, kanske den ändrar form eller tema. Det återstår att se. Så här är målet helt tydligt just nu i alla fall!

Träningens Syfte
Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit en träningsmäniska och då menar jag ALDRIG! Visst provade man som barn på en hel del olika sporter så som fotboll och handboll m.m. Men jag fastnade aldrig för det. Istället blev man en långhårig hårdrocksgitarist.

Hittade karate via min frus kusin. Han tyckte att vi skulle börja träna karate och det hade jag inget emot. Hade under flera år funderat på allvar att hitta någon träningsform som skulle kunna passa mig. För jag insåg att det inte höll att glida runt och bara göra ingenting. Så syftet med träningen var självklart att komma igång och röra på mig. Kunde jag sedan kombinera detta med att lära mig en form av självförsvar också så var det en bra bonus.

Fortfarande är syftet att röra på mig och lära mig ett självförsvar men syftet har även utvecklats till att bli en del av mitt / mina mål. Att faktiskt lära mig karate, och lära mig det så bra som möjligt.

Träningens Mål
Jag var inne på målen och det är just att lära mig karate och lära mig det så bra som möjligt! Varför heter då bloggen ”The Way To Shodan” ? och vad händer med träningen när jag kommit dit? Bra fråga! Det kan egentligen bara framtiden utvisa, men jag ser inte det som ett slutmål utan som ett större delmål än vad Kyu-graderingarna är. Som det är upplagt inom karate så finns där en hel del graderingar som man ska gå igenom, om man vill. Man behöver inte alls gradera sig om man inte vill, men om alla andra i klubben graderar sig hur kul känner man sig då när man fortfarande tränar med nybörjare och hur utvecklande är det?

Visst man kan ju tycka att det är väl bara att träna med dom som är högre graderade, men så fungerar det oftast inte i klubbar. Hade jag fått bestämma så hade jag helst inte sett några graderingar alls utan när man är redo så delar instruktören ut shodan graden. Så som det en gång i tiden fungerade (om jag förstått historian rätt) Men vi i västvärlden vi behöver mer bekräftelse på att vi kommer någonstans i vår utveckling annars tröttnar vi och lägger av. När det nu ändå är som det är så ger dom här kyu-graderingarna (delmål) en hel del, känner mig sporrad att komma till nästa grad och komma dit välgodkänd. Det handlar inte så mycket om att ta graden utan att ta graden välgodkänt.

När så den dagen kommer då jag själv först och främst anser att jag är redo att prova för shodan och i samförstånd med min instruktör så ska jag ta shodan utan att känna att jag inte är värd graden. Kvalitén och kunskapen måste finnas där annars är inte graden värd något.

Det är väl som dom säger som är högt graderade: Det är när du uppnåt shodan som karate verkligen börjar!