Midsommarveckan har inte blivit någon aktiv träningsvecka tyvärr. Har haft både barnkalas och midsommar att planera och göra inköp inför, men det är sånt som uppstår.
Imorgon bär det av till Gilleleje för att gå kat1 dommarkurs, kat1 är för kumite och kat2 för kata. Ska bli mycket intressant. Fast att jag inte är den som tävlar i kumite så kan det ge mig en hel del kunskap för hur man ska agera vid en kumitematch.
Som jag nämnde tidigare har jag efter graderingen och i och med sommarterminen gått in som instruktör. Det är en riktigt kul utmaning som kräver en del planering och eftertanke. Det är inte “bara” att gå in i dojon och hitta på en massa tekniker som ska utföras. Iof finns det säkert många instruktörer som har en liten grundtanke och sedan utvecklar dom träningspasset efter den beroende på hur tekniker m.m. utförs, men där är jag inte än! 
Det kräver sin erfarenhet tror jag och kommer förmodligen med tiden.
Har hållt 2½ träningspass själv nu och det är som sagt en riktigt kul utmaning. Det svåraste jag upplever är att planera tiden. Hur länge ska man behöva köra en teknik innan man går vidare m.m. Men jag tror att det kommer att lösa sig efterhand som jag får erfarenhet av att lägga upp träningspassen.
Jag kör efter ett par tema och fokuseringar och bygger upp träningspassen efter det.
Tanken jag vill förmedla och försöka få förståelse för är att man ska bli mer medveten om vad det är man gör. Och att man behåller det fokuset även när man går upp till full kime och fart.
Av egen erfarenhet har jag stundtals tyck att det är riktigt tråkigt att gå fram och tillbaka i dojon och utföra kihon i luften. Så min tanke är att försöka öka förståelsen även för detta. Efter att ha tränat ett antal olika kihon som jag bygger på med kombinationer så ska dessa översättas till kumite, ippon eller gohon kumite, ju ippon kumite eller ju kumite. På så vis hoppas jag att förståelsen för kihon kan ökas, just för att man ser att teknikerna faktiskt fungerar i kumite också. Inte alltid på riktigt samma sätt som i kihon men dom kan fungera. Och därför viktiga att träna och nöta in så att kroppen utför mer med automatik än med tanke. Tror också att om man får mer förståelse för hur man kan använda sin kihon i kumite ju mer kreativ kan man bli själv i sin egen kumite och komma på attack och försvarstekniker och kombinationer.
Än så länge har jag fått bra feedback och kritik för mitt upplägg och tanke, så jag är på rätt spår känns det som.
eller tvärtom…
Är just hemkommen från träningen som avslutades med gradering. En mycket intressant träning där Sensei Mundus motiverade och inspirerade alla till att prestera bättre. Men även en del nya tankar och utmaningar, åtminstone för mig personligen.
Brukar inte prova nya tekniker i kumite om jag inte har tränat dom innan, men efter inspirationen jag fick av Sensei Mundus kunde jag inte låta bli, det blev naturligt direkt.
Graderingen kändes helt annorlunda än det brukar, faktiskt på ett sätt som tilltalade mig personligen. En nivå som handlar om att visa upp att jag har förstått vad det handlar om mer än en “tävling”. Svårt att förklara och sätta ord på känslan som fanns under graderingen men det var en mycket positiv känsla.
Jag var nöjd med min prestation och det var Sensei Mundus också, faktiskt så pass nöjd så att han tyckte absolut att jag om 6 månader ska prova för Shodan. 6 månader under hans uppsyn och han är beredd att släppa upp mig att prova gradera mig till shodan.
Ska jag vara helt ärlig så betydde dom orden mer än att jag blev väl godkänd, 1kyu!
Nu har jag läkt länge nog! Imorgon bär det av till träningen igen som vanligt! Ska fokusera på mina brister och slipa dom inför lördag. Smärtan har lämnat kroppen nu, i alla fall i vardagen. Blir intressant att se hur det känns under ett träningspass. Ska känna mig för imorgon.
På lördag startar allt med ett par timmars träning, vilket är positivt för att graderaren kan se hur man fungerar under ett träningspass. Efter en kort paus kommer så graderingarna att starta. Ska bli mycket intressant att gradera sig denna gången av många olika anledningar.
Efter graderingen (hur det än går) kommer jag att under sommarterminen gå upp och fungera som instruktör. Det ska bli en mycket intressant och kul utmaning. Kommer förmodligen att upptäcka en hel del om mig själv i den rollen. Spännande! Hur det sedan blir till hösten är inte planerat än, men fungerar det bra kan jag mycket väl tänka mig att fortsätta som instruktör. Dock inte på samma nivå som under sommarterminen då jag gärna vill fortsätta fokusera så mycket som möjligt på min egen träning. Men vi får väl se vad framtiden bjuder mig på!
Börjar kännas bättre nu! Hoppas att det fortsätter och att jag läker ihop denna veckan! Anmälde mig till graderingen igår. Siktet är inställt, blir jag bara av med smärtan så jag kan köra på som vanligt så ska jag nog ta mig igenom graderingen (1 gång till)
10 dagar sedan jag fick skadan i bröstet och 14 dagar till graderingen. Det har alltså gått 10 dagar sedan jag fick min skada och än är det ingen förbättring. Klart beroende på att jag slog upp skadan under träningspasset i tisdags. Nu har jag 14 dagar på mig att läka ihop för att överhuvudtaget kunna gå upp för gradering. Det är inte alls så att man känner press juh!
Skulle gärna vilja träna en del på dom svagheter som jag har inför graderingen. Men hur ska det gå till om jag inte kan träna pga skadan? Mental träning! Yes! Där är lösningen! Eller?
Får försöka hålla mig lugn så att jag läker ihop.
Den här veckan har varit tung! Vet inte riktigt varför men all min energi är som bortblåst. Först trodde jag att det berodde på att jag körde hård träning under förra helgen och att det var sviter från det som låg kvar under veckan. Men när jag hör andra som inte tränat på det viset som jag gjorde och även dom känner en trötthet då är det något annat som påverkar. Kanske är det vädret som har sin inverkan. Jag är vädermäniska och får jag inte min sol m.m. så sänks min energi. Jag skyller i vartfall på vädret!
Träningen under veckan har varit något lugnare, mest beroende på att jag inte har varit i full form. Istället har jag försökt att träna mer medvetet och tänka på vad det är jag egentligen gör. Fick även en utmaning i kumite i torsdags som jag är helnöjd med! Från oväntat håll dök han upp fast att han funnits i klubben under en tid nu. Han gav mig precis den utmaningen som jag sökt efter i klubben under en tid nu. Så förhoppningsvis kan jag träna med honom och utveckla min kumite.
Mitt blåa öga har lagt sig en hel del och även den gula färgen är på väg bort. Svullnaden i foten och även den mörklila färgen där börjar lägga sig. Händerna är till viss del fortfarande ömma, speciellt vänster. Men så är det när ännu en olat visar sig. Nämligen att köra kumite med öppna händer och inte spänna dom när man framför allt blockerar. Då har det en tendens att göra ont! Tyvärr uppkom även en ny skada i torsdags, samma skada som jag tydligen har var vår men som jag brukar få under påsklägret. Denna gången klarade sig revbenen men istället fick bröstmuskeln ta smällen. Konstigt så kom inte smärtan ordentligt förrän i lördags.
Något som annars suger energi är när det är bråk i toppskikten. Nu har jag inte med det att göra längre så egentligen skulle jag kunna rycka på axlarna och blunda. Men jag har svårt för det när jag ser hur det kommer att påverka framtiden. Det viktigaste för mig just nu är att min träning säkras inför framtiden. Visst det finns andra klubbar att gå till, men jag är inte övertygad om att jag vill det pga olika omständigheter. Att sedan en god vän har drabbats i detta och ev. kommer att lämna klubben gör inte att jag kan rycka på axlarna bara. Men det kommer säkert en lösning inom kort på det problemet oxå. Som jag ser det finns det tyvärr bara en lösning som gäller, vilket jag hoppas att inblandade oxå förstår.
Tyvärr hade jag ingen ork kvar i kroppen att avlägga en rapport om lägret igår, så istället kommer den här!
Det har varit ett mycket givande läger! Samtliga instruktörer ska ha stort beröm och ett stort tack från mig för denna helg. Jag har fått mycket med mig detta året oxå. Många tips i kihon men framför allt mycket i kumite vilket är en av mina svagheter.
Det har blivit många hårt tränade timmar i Hässleholm och mycket svett. Har träffat många kända ansikten från tidigare läger och brunbältesträningar. Men har även lärt känna en del nya människor, vilket alltid är kul.
Lägret avslutades med gradering som jag nämnde tidigare. Och jag kände mig verkligen redo och mogen för en gradering. Jag provade för 1 kyu och i stort gjorde jag bra ifrån mig. Tyvärr tog nog lägret ut sin rätt, jag var redan rejält fysiskt trött när jag gick upp. Kihon inga problem mer än att min energi tog slut. Efter en kort paus gick vi upp för ippon kumite (ett stegs sparring) och efter det ju kumite (fri sparring)
För att vara första lägret utan skador för min del fick jag istället dubbel dos av skador under ju kumite. En fullträff mitt på vänster öga vilket fick till följd att jag såg halva världen i dimma. Fick dock in ett bra svep direkt efter och fick avgjort det fort. Efter en snabb undersökning av sensei fick jag 5 minuter i kallt vatten vilket fick synen att klarna en del. Fick gå upp och slutföra matchen.
Kata och sista momentet i graderingen, mitt gamla jag kom tillbaka och jag gick in i katan med max muskelkraft, mycket vilja och kime. Vilket fick till följd att efter halva katan så tog mina krafter slut, jag tappade fokus och balans. Slutförde katan och var hyffsat nöjd. Dock var inte graderaren lika nöjd. Han ville se katan en gång till för att ge mig en chans att hålla fokus och balans.
FLASHBACK! Exakt samma känska som när jag bomma graderingen till 2 kyu. Gick in med mer kime än tidigare nu ännu tröttare i kroppen än vad jag varit under hela lägret. Tänkte på min balans och fokus men fick en mindre blackout i slutet och gjorde ett mindre fel. Där var det stopp! Jag la av och ansåg mig besegrad! Jag visste utgången! Ej godkänd!
Men inte riktigt! Jag fick betyget karri vilket innebär godkänd. Dock finns där en liten hake med detta. Och det innebär att om jag får betyget karri i graderingsboken så måste jag gradera om mig till samma grad efter 6 månader för att få kyu = väl godkänd. I annat fall får jag inte prova för Shodan.
Med denna vetskap bad jag honom att inte sätta betyget. Jag accepterar inte karri, det ska vara kyu! Så om 1 månad provar jag igen är det tänkt. Och då hoppas jag att jag sätter kyu! Jag ser denna graderingen som en läxa och ska dra lärdom av den, träna mer på mina svagheter och förbereda mig än mer inför nästa gradering.
Så slutklämmen av helgen är att den var kanon med ett mindre bra slut. Men det går fler tåg! Skadorna är där även detta året, ett blått öga, en svullen och blå fot och 2 ömma händer. Men det läker!
Imorgon bär det av till Hässleholm och läger. Ser fram emot att ta del av all den kunskap som samtliga instruktörer kan förmedla. Känns allt bra så går jag upp för gradering på söndag! Känns som att jag är mogen för det nu.
Återkommer imorgon med en första rapport om lägret….
Den här våren har varit riktigt bra! Träningsfrekvensen har varit hög för min del och jag känner en utveckling som jag inte tidigare har känt. Många detaljer som har satt sig, men framför allt känns det som om en ny känsla för karate har satt in. Ett lugn på något vis. Jag har hittat en bra nivå i min träning när jag utför kihon, kata och kumit. En nivå med bibehållen kime men ändå avslappnad. Vilket innebär att jag sparar min energi på ett helt annat sätt än vad jag är van vid. Dock kommer det att visa sig om jag klarar att hitta min “nya” nivå när det väl gäller. Har en väntande gradering som kommer nu och där lär jag sättas på prov. Ska bli mycket intressant att se hur det går!
För första gången känner jag ett lugn inför en gradering, tidigare har jag inte känt så utan jag har kanske varit mer tveksam eller kanske inte bara trott på mig själv. Kan inte riktigt beskriva det men det känns annorlunda den här gången. Även det ska bli intressant att se resultatet av.
Nu har jag en vecka på mig att finslipa lite på min kihon, kata och kumite. Sedan bär det av till Hässleholm och deras läger. Ser fram emot att få träna igen för alla dessa erfarna instruktörer och få en lite mer inspiration och kunskap på vägen. Känns allt rätt och jag inte blir skadad under lägret så provar jag för nästa grad, 1 kyu.
Tyvärr har jag en tradition av att bli skadad på just detta lägret, men det kan ju inte hända var gång! Eller? Vi får väl se!
