Kanku Dai

Vad är syftet och målet?

Fick en intressant kommentar från “Kontakt” som fick mig att fundera och kanske förklara syftet och målet dels med bloggen men framför allt med min träning.

Bloggens Syfte
Att blogga om min träning är ett sätt att ha koll på hur jag känner i min träning. Hur det går, motgångar, medgångar m.m. Syftet med bloggen är rätt egoistiskt egentligen för jag vänder mig egentligen inte till er som läser den. Utan det är ett sätt för mig själv att ha en chans att kunna titta i backspeglen och se vad som har hänt över tiden. Positivt och negativt. Visst är det kul när andra läser och kommenterar och kanske tom kan jag sätta någon annans tankar i rullning. Men syftet är helt personligt! Trist va!?

Bloggens Mål
Idags läget är bloggens mål att skriva om min träning fram tills dess att shodan är uppnått. Vad som händer därefter med bloggen vet jag inte i dag. Kanske den dör, kanske den ändrar form eller tema. Det återstår att se. Så här är målet helt tydligt just nu i alla fall!

Träningens Syfte
Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit en träningsmäniska och då menar jag ALDRIG! Visst provade man som barn på en hel del olika sporter så som fotboll och handboll m.m. Men jag fastnade aldrig för det. Istället blev man en långhårig hårdrocksgitarist.

Hittade karate via min frus kusin. Han tyckte att vi skulle börja träna karate och det hade jag inget emot. Hade under flera år funderat på allvar att hitta någon träningsform som skulle kunna passa mig. För jag insåg att det inte höll att glida runt och bara göra ingenting. Så syftet med träningen var självklart att komma igång och röra på mig. Kunde jag sedan kombinera detta med att lära mig en form av självförsvar också så var det en bra bonus.

Fortfarande är syftet att röra på mig och lära mig ett självförsvar men syftet har även utvecklats till att bli en del av mitt / mina mål. Att faktiskt lära mig karate, och lära mig det så bra som möjligt.

Träningens Mål
Jag var inne på målen och det är just att lära mig karate och lära mig det så bra som möjligt! Varför heter då bloggen “The Way To Shodan” ? och vad händer med träningen när jag kommit dit? Bra fråga! Det kan egentligen bara framtiden utvisa, men jag ser inte det som ett slutmål utan som ett större delmål än vad Kyu-graderingarna är. Som det är upplagt inom karate så finns där en hel del graderingar som man ska gå igenom, om man vill. Man behöver inte alls gradera sig om man inte vill, men om alla andra i klubben graderar sig hur kul känner man sig då när man fortfarande tränar med nybörjare och hur utvecklande är det?

Visst man kan ju tycka att det är väl bara att träna med dom som är högre graderade, men så fungerar det oftast inte i klubbar. Hade jag fått bestämma så hade jag helst inte sett några graderingar alls utan när man är redo så delar instruktören ut shodan graden. Så som det en gång i tiden fungerade (om jag förstått historian rätt) Men vi i västvärlden vi behöver mer bekräftelse på att vi kommer någonstans i vår utveckling annars tröttnar vi och lägger av. När det nu ändå är som det är så ger dom här kyu-graderingarna (delmål) en hel del, känner mig sporrad att komma till nästa grad och komma dit välgodkänd. Det handlar inte så mycket om att ta graden utan att ta graden välgodkänt.

När så den dagen kommer då jag själv först och främst anser att jag är redo att prova för shodan och i samförstånd med min instruktör så ska jag ta shodan utan att känna att jag inte är värd graden. Kvalitén och kunskapen måste finnas där annars är inte graden värd något.

Det är väl som dom säger som är högt graderade: Det är när du uppnåt shodan som karate verkligen börjar!

2 kyu

Där satt den!!!
Har precis kommit hem från graderingen. Det jag inte gjorde i Hässleholm fick jag gjort idag.
Högt tempo, tempo, tempo, tempo. Tog mig igenom Kihon, Kumite och satte Katan!

Väl Godkänd 2 Kyu!

Nu ska jag fira med en Kall!

Hässleholm “Påskläger”

I helgen som gick var jag i Hässleholm på sk. Påskläger. Lite sent för att vara påsk men ändå. Lägret var mycket givande med mycket inspiration. Tränade för 5 olika instruktörer av toppklass! Det ger en del perspektiv på ens träning och tekniker. Med andra ord mycket givande!

Vad som däremot var mindre givande var att jag blev skadad redan på lördagen och med facit i hand skulle jag nog inte ha tränat alls på söndagen eftersom det tydligen förvärrade skadan. Vad som gör mig mest lack är att min planerade gradering gick åt skogen! Allt pga att en som hade dålig teknik och kontroll gick in med för hård kraft vid en kontring. Hade han haft bra teknik och ett kontrollerat slag hade jag förmodligen inte blivit skadad och skulle så vara fallet så hade det enbart varit otur alternativt mitt eget fel.

Nu får jag se till att läka och sikta på nästa graderingstillfälle istället.

I söndags tränade jag med en kille som är med i tävlingsgruppen. Det är skillnad! Förvisso var han snabb men total kontroll på sina tekniker och slag. En hel del hårda träffar men kontrollerat. Det är så man vill träna!

Mer inspiration

Mer inspiration att lägga till min träning! Idag besökte jag Enighet i Malmö och brunbältesträningen. En mycket givande träning med en hel del tankar att ta med mig i min vardagliga träning.

Mina knä har blivit ett problem! Jag har under drygt 4½ år tränat in en position av knäna som numera inte ska vara där jag har dom i mina ställningar. Knäet ska flyttas drygt  5 cm för att kunna uppnå en mer naturlig ställning. Och det köper jag till fullo. Problemet är att kroppen inte alltid gör som tanken vill. Men det är bara att “banka” in tanken och träna träna träna träna träna och åter träna så ska nog även det lösa sig!

Ett par veckor kvar sedan bär det av till Hässleholm och “påskläger” - ännu en inspirationspruta!

Inspiration

Träning med Ueki Sensei från JKA Japan var en riktigt inspirationsspruta! Fokus var i stort basic träning, “var naturlig”. Vilket är jätte enkelt om man har tränat i 50 år eller mer. Men tanken gick hem! Nu väntar ett nytt läger samt brunbältesträning för att fylla på med extra inspiration.

Getting there

Ok, tanken har kommit igång igen och jag söker efter inspirationen!  Jag kommer att köra på men inte riktigt som förr. En förändring är på plats och av den ska framtiden bli ljus igen!

Träning kommer det att bli mycket av, dock inte på samma sätt som vissa förväntar sig. Av olika anledningar!

“Back To The Future”

Hmm…
Jaha, “hålet” jag pratade om tidigare som drog energi av mig har försvunnit!
Dessvärre så uppstod ett nytt!

Frågan jag ställer mig nu är om jag ska köra samma spår som tidigare eller jag rent av ska ta mig förbi och lämna allt bakom mig. Den energin jag har vill jag lägga på rätt saker så som min träning.
En övervägning ligger just nu till grund för hur framtiden kommer att te sig.

” Back To The Future “

Bassai Dai

Tja, varför inte.
För Er som inte vet hur Katan ser ut:

Ibland blir det bara fel!

SHIT! Hey it’s me…. I’m stupid!

Hata Ushiro Geri? Varför? Jo för att det var den sparken som jag var mest osäker på. Var tom. osäker timmen innan jag tränade på den. Men när det väl gällde så satt den där! All Kihon satt där den skulle, det enda jag kunde känna var att kraften i baksidan på låren tog slut och kontentan av det blev att jag inte fick någon hikiashi, dvs att jag inte hade kraft att dra tillbaka benet som jag skulle. Sensei Hedlund kommenterade det men mycket mer än så var det inte.

Kumite gick bra, långt över förväntan fast den blev annorlunda än vad jag tränat in. Mer Free Fight än vad jag lärt mig. Så var det dags för Kata, och den kan jag i sömnen! Inga problem det här!

BLACKOUT!!!!!!!
BLACKOUT!!!!!!!
5 tekniker kvar och helt lost! SHIT!

Gradering ej godkänd!

Här går man och svär över en spark som man har dålig koll på och tränar extra på och så får man Blackout i kata som man normalt kan i sömnen! Är det ironi eller vadå? Kan man bli mer arg på så själv än så?? Shit! I must be stupid!

Ny chans i februari eller så väntar jag till nästa gång i klubben.

Förbered dig alltid för det oväntade!